Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Öfvergångstiden från bronsålder till jernålder i mellersta Europa: Hallstattperioden. Tre på hvarandra följande delar af denna period. Samtidiga fynd i Italien. Samtidiga fynd i Norden. — Fynd upplysande den absoluta åldern af hvar och en af vår bronsålders sex perioder. Den nordiska bronsåldern har börjat och slutat tidigare, än man hittills vanligen förestält sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Europa förekommande spiralfibulorna, hvilka visserligen
begagnats under en lång tid (sid. 136), men ej kunna
anses hafva varit i bruk senare än under det 6:te år-
hundradet1. De nordtyska spiralfibulorna höra således
till detta århundrade, eller till det femte.
Häraf följer då såsom högst sannolikt, att de
äldsta tutulusformade spännena i södra Skandinavien ej
äro yngre än från det 5:te århundradet.
Dessa prydnader tillhöra emellertid tiden efter den
rena bronsålderns slut i Norden. Det visas dels deraf,
att de vid kemisk undersökning befunnits vara af annan
bronsblandning än den under bronsåldern v anliga2;
dels deraf, att nålarna på dem a l l a varit af jern, såsom
vi se af den ännu qvarsittande jernrosten. Om nålen
på e t t af dessa spännen varit af jern, hade man kunnat
antaga, att spännet varit gjordt under bronsåldern och
ursprungligen haft en nal af brons, men att det \ a n t
i bruk ända till den tid, under hvilken jernet blifvit
kändt, att nålen då gått sönder och ersatts med en ny
nål af jern. Den omständigheten, att nålarna på alla
de nu i fråga varande spännena varit af jern, utesluter
deremot möjligheten af en sådan förklaring och visar,
att dessa prydnader förfärdigats på en tid, då jernet
redan var kändt här i Norden. Härför talar äfven det
1 Bonstetten omtalar väl i sin Receuil cVantiquités suisses, sid. 34,
att spännen af denna typ, lika lig. 2 å hans pl. XII, skulle hafva
träffats vid Conters i Schweiz uti en trädosa tillsammans med massi-
liotiska mynt; men hans egen beskrifning visar, att det ej varit spännen
af nu i fråga varande typ, utan prydnader af ungefär samma slag som
fig. 2 å pl. 6 i l:sta bandets 3:dje häfte af Lindenschmits Alterthumer
unserer heidnischen Vorzeit. Bonstettens hänvisning å anf. sid. till de
af Estorff afbildade hannoverauska spännena med spiralskifvor visar för
öfrigt, huru litet han kunde skilja två mycket olika typer iran hvar-
andra.
2 E tt af Ullevi-spänuena innehöll 93,52 procent koppar, 2,98 tenn,
1,99 bly och 1,40 zink jemte spår af jern. E tt af Helgö-spännena
innehöll 83,52 procent koppar, 14,50 tenn, 1,98 bly jemte spår al
jern och nickel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
