Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
segra denna egensinnighet, hos min, eljest så
goda och älskade moder? . . .
Askenberg.
Misströsta inte, min redlige Arve! — Jag har
väl försökt allt, för att beveka din Mor, utan att
hittills ha lyckats — ty hon har sina grundsatser,
som äro ganska lofvärda — men jag vill ännu inte
förlora hoppet. Jag håller utaf flickan, ja! en
oförklarlig makt fäster mig vid detta barn, och för din,
och hennes skull, skall jag ännn en gång försöka.
Men säg mig! — vet flickan, eller Haraldsons
sjelfva, någon ting om dina afsigter? . . .
Arvid.
Nej, gode Farbror, — tvertom tyckes Erika, och
isynnerhet den yngre brödren, som ni vet, tidtals
är vurmig, och, till och med, rent af galen, på alla
möjliga sätt, söka a.fhålla mig från, att lemnas
ensam tillsammans med Gabriella. Det oaktadt, har
jag likväl det bästa hopp, att hon hyser samma
känslor för mig, som jag för henne.
Askenberg.
Nå godt! ... då har det ingen fara. Men låt
oss nu gå in till middagen; — sedan må du fara
till Tistel-ön, medan jag, ännu en gång, med böner
attackerar mor din. (de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
