Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
försoningens ord; — men det är skilnad pä livad
Guds egen son förmådde, och hvad en stackars svag
menniska förmår. Kom emedlertid ihåg min dröm,
barn! . . . Och märk huru tydligt Försynens finger
ledt rättvisan till seger i denna fasliga händelse.
Jag sa’ dig det förut: det var din fars blod; — och
henne älskade du! — — Himmelske Gud! huru kan
jag arma mask prisa dig nog, som i tid lät det
gräsliga brottet komma i dagen, och skonade mitt
barn från den fördömelsen att taga mördarens dotter
till äkta! — Men, jag talade, som du sa’, orätt! —
Gud dome emellan oss och dem! —
Jr uman.
Och Han dome i sin mildhet! . . . De
beklagansvärda qvinnorna böra vi likväl inte visa
obarmher-tigliet. De ha ingen del hvarken i fadrens eller
mannens illgerningar, och hvarföre dä råga måttet
af deras olycka, genom att skoningslöst visa dem
afsky.
Fru Amman.
Men var det inte nog, min son, att du lade dig ut
för de bofvarne, som du aldrig hörde brytt dig om?
. . . Hvarföre skulle du nu äfven föra den enes
hustru och den andres dotter hit under vårt tak ? . . .
De må nu vara aldrig så oskyldiga, så visar du
derigenom din olycklige fars minne, inte den vördnad
och helgd som anstår en from son, och ger dessutom
folket anledning till mycket prat och förtal, som
man eljest undsluppit.
Arnman.
Huru kunde jag annat, min mor, — vid åsynen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
