Per Hasselberg 1850-1894. Minnesblad / 30 (1898) Author: Richard Bergh With: Ernst Josephson, Karl Fritiof Valentin - Tema: Sveriges allmänna konstförening Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hasselbergs lifsverk af Richard Bergh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en grodas; till yttermera visso sitter på
fotstället framför Hickan en groda i samna
ställning som hon själf. »Une grenouille» kallar
fransmannen en flicka i slynåldern, däraf idéen.
Statyn symboliserar det primitivt mänskliga —
omedvetenhetens tillstånd. En bättre
representant för det omedvetna än denna flicka, som
med näsan i vädret och blicken riktad in i det
blå intet njuter tillvaron på samma sätt som
grodan framför henne, kunde Hasselberg ej
gärna finna. Hvad konstskicklighet i
formbehandlingen beträffar, torde grodan vara det
förträffligaste verk Hasselberg åstadkommit. Dess
rygg är i marmorn utförd med en finess i
detaljerna, som kommer åskådaren att
formligen se, hur det spritter af lifslust i den unga
kroppen. Oaktadt lifligheten och realismen i
behandlingen äger statyn i sin helhet dock
ett orubbligt plastiskt lugn och tillhör på intet
sätt det slags realistiska genreskulptur, som
man så ofta ser i Frankrike. Hvad Hasselberg
lärde sig af franska skulptörer var teknisk
fulländning; hvad han däremot ej ville lära af
dem — och detta länder honom till heder —
var deras allt mer öfverhandtagande
benägenhet att göra skulpturen »pittoresque», d. v. s.
att gifva figurers ställningar och uttryck,
draperiers fall, omgifvande föremål etc. denna
lediga hållning, som man ser å målningar, och
som där, tack vare bakgrunden och en konkret stil i öfrigt, äger sitt berättigande.
Skulpturen är, oaktadt den framställer formen handgripligare än måleriet, en mycket
mer abstrakt konst — med strängare fordran på idéel stil.

Fot. B. Orling.                                 H. K. H. PRINS EUGEN. I brons hos H. K. H. Prins Eugen.

»Uppfinnaren» kallar Hasselberg en staty, föreställande en gosse, hvilken
tankfullt sysslar med ett litet vattenhjul. Den bildar på sätt och vis en lämplig kontrast
till den tanklösa grodungen, men står, både hvad komposition och utförande angår,
långt tillbaka för denna.

Efter sin hemflyttning till Sverige påbörjar Hasselberg det verk, som bland
de afslutade statyerna blef hans sista. Det är utan tvifvel ett af hans märkligaste
och personligaste arbeten, fulländadt så väl i hänseende till komposition som till
teknisk färdighet. Statyn föreställer en liggande kvinnofigur, och han kallar den
»Näckrosen». Den latinska benämningen å denna blomma (Nymphæa alba) gaf tillika
med berättelsen om, hur vattnets fagraste blomma uppstiger från sjöbotten till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>