- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
13

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ett “rendez-vous“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 13 —
— Jane! Bara ett ord. Här är det ingen, som stör oss.
Förlåt min glömska ... Du vill väl ej bringa mig till vanvett
bara för ett fel, som du själf kan vara lika mycket orsak till
som jag.
— Må vara, att så är. Det är icke heller det, som nu
manar mig att gå ... Det är . . . Ah . . .
— Älskade! Blott några ögonblick. Sedan må ödet skilja
våra vägar för alltid. Vill du icke nu höra mig, skall jag aldrig
mer sätta min fot inom dina och Allans dörrar.
Hans röst darrade af rörelse och snärjde henne med all
den tjuskraft, som han var mäktig att lägga in i densamma.
Den flyende var åter sårad. Eftertanken flydde med för-
ståndet. Beslutsamhetens friska hy blef bytt i vankelmodets
sjuka blekhet, för att tala med världens störste skald och män-
niskokännare, Shakespeare.
Nästa minut ser man två skuggor sakta stryka fram efter
stängslet till Nybrovikens skridskobana.
Ingen af dessa har dock sinne för det rörliga lif af ung-
dom och lielsa, som der vill fånga kvällens sista sporttimma.
Ingen af dessa lånar en blick åt glädjen i denna kung Vinters
festliga spegelsal.
Och dock äro dessa skuggor så ofantligt vaksamma. Icke
ett drag af de få mötande, som här komma i deras väg, undgår
deras blickar.
Det är flyende fångars skarpa synnerver, som här ansträn-
gas till det yttersta, anande en fara, ett försåt för hvarje nytt
framflyttande af en fot.
Så! . . ■ Ändtligen andas lungorna med fullare drag. Värsta
passet är klareradt. Åter ligger “rum sjö“ för deras färd. Den
grådaskiga Musikaliska akademien med dess fabnkshknande yttre
reser sig upp som en skyddande mur å ena sidan och Frimurare-
logen gör den andra bogen icke osäkrare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free