- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
45

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta hade han redan sagt, men den underliggande orsaken
var en helt annan.
Evert hade med glöd bistått sin förtjusande släkting. Han
ville själf bli hennes läromästare och bålde riddare i Idrottsparken.
Detta verkade visserligen något lugnande på Allans oro
för sin lilla hustru, och han visste, att med Evert som “riddare“
skulle nog andra sådana få svårt att närma sig. Han var till
och med slutligen beredd att gifva Jane det begärda löftet, då
man anmälde ett besök.
— Hvem är det? frågade kaptenen, under det att fru Jane
såg förtretad ut öfver det olägliga afbrottet.
— Löjtnant Silfversporre.
En blodröd sky drog öfver Janes kinder, när hon böjde
hufvudet ned öfver sin tallrik.
Mannen hade rest sig och märkte ej sin hustrus plötsliga
förvirring. Kaptenen hade gått att taga mot sin vän, som ej
varit synlig på flera dagar i deras hus.
Evert hade ej kunnat undgå att varseblifva det skiftande
färgspelet på Janes kinder. Från djupröda hade de snart an-
tagit en nästan hemsk blekhet, som föranledde Evert att liaga.
— Hur är det, Jane? ... Mår du inte bra?
- Jo, visst mår jag bra ... Det ... det var endast ett
lätt anfall af min vanliga nervositet.
Och hon tilläde med en hastig och orolig blick mot tam-
buren:
— Så konstigt, att de inte komma.
— Löjtnanten gick naturligtvis in i Allans îum föi att
vänta tills vi frukosterat, svarade Evert, i det han med god
aptit lät kusinens anrättningar smaka sig väl, och just beredde
sig att anfalla ett kycklingslår, när både kaptenen och dennes
vän visade sig.
Det var verkligen löjtnant Kurt Silfversporre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free