- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
51

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 51
genom löjtnanten bringat mig, hur egendomlig budbärare hon
än valt . . . men . . .
— Jane, nu är du allt för stygg, inföll kaptenen, som ej
undgått att märka den rodnad af sårad fåfänga — eller möjligen
iramkallad af förlägenhet — som drog sig öfver Kurt Silfver-
sporres kinder . . . Denna yttring af välvilja, som Kurt nu visat
dig, lika väl som mig, bör endast tagas såsom ett uttryck för
hans vänskap till oss . . . Du vet, att jag räknar Kurt till mina
bästa vänner!
Det blänkte fram en egendomlig eld i den blick, som träf-
fade Kurts ögon, när hon sade:
— Jag tackar er för denna vänskap, herr löjtnant . . . Men
1 den sak, hvarom här varit fråga, ber jag att få odeladt följa
min egen mening . . . God morgon!
Stolt som en drottning styrde hon sina steg in till sin
egen lilla fridlysta vrå af den eleganta våningen, lämnande kvar
en stämning, som verkade nästan mer pinsamt på hennes man
än på själfva upphofvet till vackra fru Janes misshumör.
Kusinen syntes indifferent, kanske dock med någon anstryk-
ning af tillfredsställelse. Hans hjärta log.
Evert blef nämligen alltid angenämt berörd af lilla fru Janes
långt ifrån ovanliga hvasshet mot kringsvärmande kavaljerer.
Han älskade till och med dessa törnen hos en ros, som han själf
ej fått lyckan att fästa vid sitt eget bröst. Det var nog af
denna anledning, som han nu vid Janes utgående gaf henne en
blick af större beundran än vanligt,
Just så skulle han velat se henne i beständig fäjd, oåt-
komlig, oöfvervinnerlig.
Det var afundsjukans fröjd, då den ser, att ingen annan
kan fä, hvad man själf måste försaka. Everts ungdom saknade
icke god grund för en intrigant själ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free