Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Beklaga hellre sorgen.
— Ökar bara saknaden, käre vän . . . Men farväl med
dig nu! . . . Ja vågar väl icke hoppas, att få taga afsked af
din helt visst högst förgrymmade fru?
— Tror jag inte är värdt . . . Du såg ju själf.
En afmätt bugning för löjtnant Evert Brätte, som nu lagt
från sig tidningen och rest sig med iakttagande af behörig
hållning.
Och så bar det af med “grefvinnans ordonnans“, som helt
visst trots motigheterna med husets värdinna likväl ej hade an-
ledning att beklaga sig öfver utgången at sin mission.
Beklaga sig?
Nej, snarare motsatsen.
Kurt var kvinnokännare, lika väl som han kunde skilja
fullblod från blandad ras, när det gällde hans andra passion.
Janes visade misshumör gaf honom säkrare hopp, än om
hon burit fram en ogenomtränglig glädtighet.
Hon var osäker på sig själf. Deraf det lilla eiaka trotset.
Och mannen visste tydligen ingenting.
Allt gick således som en fin défilé.
Men der han nu — i rosenröda tankar på hui lyckligt allt
skulle ordna sig i de saker, som nu närmast lågo honom om
menadplats, Strandvägen, med dess storstadsliknande palats och
om en gången tid minnande tegel och vedupplag nere via den
murkna hamnskoningen, hade han alldeles glömt af, att med-
räkna den unge kusinen, underlöjtnant Evert, som tanklöst blif-
vit invigd i en sak, hvilken han ej borde fått veta något om.
Småhvisslande styrde Kurt sina steg till sitt älsklingsställe,
Hotell Bydberg, der absinttimmen var inne.
Oröna voro hans tankar som hoppet och den karamellsma-
kande drycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
