Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 —
med lugn ger hon sina svar, och med blyg hänförelse mottager
hon den artighet, som landets fader i mästerliga ord egnar en
rikets fagra dotter.
Konungen hade fortsatt sin rond.
Trängseln från ryggen blef mindre pinsam, men icke så
de hundrade blickar af beundran och — afund, som nu plåga
henne med mindre diskret nyfikenhet.
Den uppmärksamhet, som hon nu med ens väckt, pinade
henne oerhördt. Det låg kritik i denna nyfikenhet, kritik, som
tog henne från hufvud till fot, och obarmhärtigt lät minsta de-
talj af hennes jag undergå granskning.
Ängsligt frågade hon sin man:
— Allan, ser du ej, hur man fixerar?
—- Låt dem fixera, svarade Allan stolt.
— Men hvarför gör man så?
— Hm . . . Hvarför? . . . Jo, det skall jag säga dig . . .
Och han böjde sig ned mot Jane och hviskade:
— För att jag ännu bara är kapten.
o
Äter kom egoisten fram.
Det var således för hans skull, för det relativt obetydliga
i hans rangvärde, som man nu beskådade henne som ett vid-
under.
Kunde det icke lika gerna finnas ett annat motiv, ett skäl,
som mer hade tilltalat henne?
Hade hon frågat sin andre kavaljer, den ståtlige och vackre
löjtnanten, skulle hon helt visst fått ett mer tilltalande svar . . .
Hon hade till och med kunnat läsa detta svar i den förstulna
blick af beundran, som Kurt just nu stal sig till att egna henne, ’
när hon utbrast:
— Men icke skola vi väl stå här som lefvande statyer för
allas nyfikenhet?
— Nej, visst icke ! svarade Kurt . . . Dansen börjar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
