Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 —
Af alla danser hade kaptenen själf endast förbehållit sig
den första.
Två hade löjtnant Kurt Silfversporre med nöd kunnat ut-
bedja sig. Hans hopp ofn en tredje stod till Janes ännu va-
kanta rum vid “Damernas vals“.
Mäktigt brusade militärmusiken från den höga läktaren.
I väldiga vågor böljade de dansande paren.
Guld, silfver, granna färger, juveler, siden, brokader och
hårfina spetsar. Uniformer och ståtliga manliga figurer. Blixt-
rande ögon och väna kvinnoformer i dyrbara toaletter. Allt i
hvirflande ringar på lätt dansande sulor.
Musik, dans, prakt, styrka och grace knöto här förbund på
konungens bal.
♦
Jane drömde.
Allan drömde.
Men icke den dröm, som länkar två hjärtan med kärlek.
Jane stod vid foten af kunskapens träd i äktenskapets
paradis . . . Den förbjudna frukten lockade med retande fär-
ger . . . Hon hade redan sträckt ut sin hand.
Allan höll i drömmen sitt intåg som en “stor man“ i sitt
rike, der konungens nåd var solen och krökta, guldsmidda ryg-
gar segerbankettens clou.
Man stannade ändtligen vid den der fönsternischen.
Allan var trött af dansen. Han var ovan vid seglats i
Hvita hafvet. Slappt föll han ned i en bänk invid fönstret, der
Kurt nervöst väntade deras återkomst.
Kurt hade — honom fullständigt olikt — setat öfver balens
första dans.
Drömmande lät han sina blickar flyga öfver den vackra
taflan derutanför, med Norrbro, Gustaf Adolfs to.ig, Strömmen
och Mälaren, hvars här icke bundna böljor hastade ned att i
förbifarten mot hafvet kyssa Helgeandsholmens minnesrika fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
