Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 —
Gent emot denne nye kavaljer, som i intet afseende var
mäktig att mäta sig med den ståtlige kavalleristen, hvarken på
hufvudets eller hjärtats vägnar, och ännu mindre om det blef
tal om manlig skönhet — kunde fru Jane nu visa en glädtig-
het, som allt för skarpt kontrasterade mot hvad hon bjudit Kurt
ända från mötet i slottets trappor till nu efter françaisens slut.
Hade Kurt varit mer inbilsk än han var, skulle han lätt
gent emot denne infanterist ansett det som en omöjlighet att
bli förbigången af någon annan i fru Janes gunst.
Nu deremot kände han som en tagg af svartsjuka huggas
in i hans hjärta. Jane blef plötsligen för honom en nyckfull
kokett, som lekte kärlek med hvem som hälst af de kavaljerer,
hvilka kommo i hennes väg. Och han lät allt, hvad som tidigare
passerat mellan dem, glida fram som bilderna i ett kaleidoskop ;
bilder, hvilka alla visade, att nyckfullhet och begär till ombyte
voro grundelementen i Janes karaktär.
Brefvet, som han bar i sin ficka, och i hvilket han — trots
allt — hatfe. gifvit konturerna till en känsla, som från en lätt-
sinnig lek mognat till ett farligt allvar, blef honom nu så löj-
ligt litet, att allt livad han byggt derpå föll samman som en
snöfästning för vårsol.
Han kände, att hans brottsliga kärlek fick en tillsats af
hätskhet, på samma gång som känslan för vännen, maken, tog
långt ädlare motiv än de, som falskheten länge klädt i tillgi tven-
hetens dräkt.
Hans tankar undgingo icke Janes blickar. En kvinna som
älskar, ser skarpare än det onda samvetets ögon.
Men på samma gång som hon kände medlidande med Kurts
smärta, kundo hon ej behärska sin kvinliga åtrå att få plåga
den hon älskade. Hon ville riktigt frossa af att se honom mar-
teras under de kval, som svartsjukans svårbotliga åkomma kan alstra,
för att sedan, då krisen var som svårast, antingen med ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
