- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
123

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

y*-
budet framstäldes, hvilken sedan också fick bära smäleken, om
valet ej visade sig leda till predestineradt, godt resultat.
Det kommer alltid en stund, då man ångrar förhastade
handlingar. Ingen kan undgå detta ögonblick. — Det kan äfven
komma stunder, då man själf måste tvifla på sin kraft att hålla
gifna löften.
Ett sådant moment hade fru Jane Brätte nu råkat in uti.
Det bref, som hon nyss läst, hade öppnat hennes ögon,
lärt henne inse, att intet är så vanskligt som att svära vid evig-
heten, äfven om denna evighet också är begränsad till ett rela-
tivt kort jordelif.
Alltid kan man träffa på stenar, hvilka komma ens fot att
snubbla. Alltid kan man möta någon, som vet mer än man
själf. — Och när man skaffat sig en vacker sak, som man lärt
sig att älska, eller åtminstone att tycka om, hur lätt kan icke
då ens ögon en dag falla på något annat, bättre är det man
redan har, men som man ej mer eger de nödiga betingelserna till
att förvärfva sig.
Kurts bref var icke långt. Men det sade Jane allt, hvad
hon behöfde för att komma i den belägenhet, der man ser skedda
misstag genom förstoringsglas. Utan poetiska fraser sade han
henne, att han älskade sin väns hustru, att han insåg det sociala
brott, som han begick med en dylik känsla, och att han som
ursäkt derför endast hade att hänvisa till slumpen, som fört
honom i hennes väg ett par år — för sent.
Nå, detta var ju rent språk. Och det tilltalade Jane, som
aldrig älskat krypvägar förr än hon blef osjälfständig, det vill
säga — gift.
Men trots att hon måste medgifva, att hon delade denna
Kurts böjelse, var det icke en lättnad för henne att läsa dessa
passionerade ord, som saknade sminkade fraser. På det hela
taget var denna skrift ju också alldeles onödig. Händelserna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free