- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
125

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 125 —
vaken i liuset. När Allan — klädd i samma dräkt som på balen
äfven han — kom in, stod Jane framför toiletten liksom beredd
att kläda af sig.
— Du är vaken, ser jag? sade Allan, i det han kastade
en frågande blick på sin hustru. Hvarför går du icke och lägger
dig? Klockan är tu.
— Jaså . . . Ja, hvarför har du icke lagt dig själf?
— Jag var icke sömnig . . . Utom dess är jag så besyn-
nerligt nervös i natt.
— Nervös, du? Nå, det var då något nytt. Du skulle lydt
mitt råd och druckit te, när du kom hem. Man mår aldrig väl
af att frångå sina vanor.
— Kanske det . . . Men rfu kom jag i stället att slå mig
ner vid skrifbordet för att skrifva några sidor på min bok om
“Moderna minor“, som du vet, att jag vill ha ut till hösten . . .
Man måste skaffa sig meriter, ser du . . . Midt under detta arbete
kom den der ängslan på mig.
— Det var besynnerligt . . . Hur yttrade den sig då?
— Jag kan icke säga det. Men det föreföll mig, som om
du skulle ha någon del deri.
— Jag? svarade Jane något osäkert, med tanke på den
samverkan, som ofta kan göra sig gällande mellan själar, hvilka
blifvit stälda nära hvarandra.
— Ja, du, svarade Allan, i det han slog sig ned på en
stol invid toiletten . . . Det föreföll mig, som om du råkat ut
för en fara, ur hvilken jag genast borde draga dig. Det var
som en besynnerlig dröm midt under det vaknaste tillstånd.
Derför skyndade jag in för att öfvertyga mig om, att jag
oroade mig i onödan. Och så finner jag dig ännu vara uppe.
Jane hade på nytt råkat i en allvarsam belägenhet för
Kurts bref. Liksom i “Hvita hafvet“ hade hon nu svårt att
dölja detsamma, till och med svårare, ty det var nu större som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free