Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 140 —
Allt hade hitills gått väl. Bara nu tiden räckte, och inga
särskilda svårigheter tillstötte . . .
När fru Jane ändtligen stod ute på gatan, den nu folk-
tomma, öde Strandvägen, var det ej utan en viss tillfredsställelse,
hon kände sig frigjord från den pina, som alltmer börjat trycka
henne i samlifvet med Allan, der uppe i den själtomma, triviala
och konventionella evighet, som sedan snart två år satt sin hall-
stämpel på hennes tillvaro.
I den kalla vinternattens tystnad och mörker kände hon
sig som en lössläppt fågel, hvilken efter en lång fångenskap
plötsligt ser sig fri. Men utan mål för sin frihet, utan annan
tanke på väg, än den, att vingarne måtte bära henne långt, långt
bort från den gyllene burens bekväma idiotism och själamördande
buddhaism.
Men så vaknade hon åter upp ur sina gäckande frihets-
griller . . . An vore det icke tid att tänka på frihet, då bloc-
ket fans kvar kring foten, eller rättare låg som en guldboja
kring hennes ringfinger. Samhället, den bestående ordningen,
fordrade ett offer, ett nytt offer, med lika släpande rättskipning,
som motiven för ett olyckligt äktenskaps fortsättande voro svår-
sökt långa och teologiskt invecklade.
Hon hade ej ens börjat sätta sig in i de första elementen
af hvad det vill säga, att bryta ett kristligt, äkta förbund.
Hennes hela kvinlighet reste sig upp mot detta bokhålleri
och mångsidiga pappersslöseri, som måste sättas i scen för att
legalisera en handling, hvilken det sunda jaget föreskref såsom
en lika enkel naturnödvändighet, som att man måste äta när
man hungrar, dricka när man törstar. Endast en svag tanke på,
hvad allt dylikt skulle leda till, endast en blek hågkomst af
någon af de skandalhistorier, som med skilsmässor till motiv
legat på de “samhällsbevarande“ sedlighetsnuckornas läppar, hade
varit nog för henne att taga det steg, som nu fört henne ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
