- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
143

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 143 —
klockan åtta. Och då posten ej kan uträtta detta uppdrag till
dess, har min husmor skickat mig i stället. Se der, hvarför
jag kommer så tidigt. Jag hoppas, att frun är god att göra
oss denna tjänst, och skall gerna ersätta de ytterligare besvär,
som kunna vara förenade med . . .
— Besvär? Det vet jag visst. Man är väl icke någon sâ’n
der procentare heller. Lilla fröken kan vara alldeles säker på,
att biljetten skall komma fram.
— Jag är öfvertygad deroin. Men det är också en annan
sak, som är af vikt. Hon måste ha den egenhändigt. Helst
utan att någon ann får se det.
Portvakterskan kastade en blick af förståelse på Jane när
hon svarade:
— Aha! Ar det på de’ lilla viset? Begriper! Det är så
att säga en biljett-amor, som fransken säger. Jo, jo! Man för-
står sig nog på så’nt också. Har själf varit ung en gång. Ja,
ja! Det var inte i går det. Hade inte Petterson kommit emellan,
så hade man nu kunnat ha det bättre än med det här port-
vaktaresläpet.
Jane kände sig orolig. Hon frös också, ty habiten, påkastad i
all hast, var icke vidare egnad att utestänga den kalla vinterblåsten.
Det var derför endast i tanke på att ej med ett hastigt
uppbrott väcka den pratsjuka kvinnans misshag, som hon tvang
sig att höra en hel lefnadshistoria till punkt. Men när berättelsen
hotade att äfven karaktärisera en mängd bipersoner, tog Jane,
nästan bragt till förtviflan, upp ännu en sedel, stack den i den
snattrande käringens hand och sade:
— Se der, min fru. Tjänster och gentjänster vara längst.
Nu äro vi således på det klara med hvarandra, och tystlåtenhet
rörande denna sak hoppas jag . . .
— Tycker fröken annat! Tack, tack! En graf skall icke
säga mer än jag. Alltså klockan nio . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free