Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147 —
Det svartnade för hennes ögon, och hon sjönk medvetslös
ned på den issörjiga gatan . . .
När hon åter kom till medvetande, var hon omgifven af
flera personer, som högljudt diskuterade, hvad som hade passerat.
Vid skenet af den flämtande lyktan kunde hon äfven se
ett par pickelhufvor hlänka fram, och mellan dessas bärare
återsåg hon sin förföljare, hvilken med all makt ansträngde sig
att komma från polisernas fasta grepp.
Ett oredigt sorl af röster, hvilka alla talade på en gång,
gaf Jane föga upplysning om, hvad som händt under hennes
svimning . . . Med bistånd af en närstående herre kom hon
åter upp och skulle just åter fortsätta sin afbrutna färd mot
hemmet, då en tredje polisman kom fram till henne och sade
med myndig skärpa:
— Hvarför skrek hon? Slog han henne?
Darrande af förskräckelse och ännu kännande sveda i bröstet
efter det slag, som nyss träffat henne, svarade Jane:
— Ja . . . Han förföljde mig . . . Och här i hörnet hann
han upp mig . . . När jag ropade på hjälp, så slog han till mig
i bröstet, så att jag föll.
— Yrkar hon ansvar?
— Jag? Nej, gud bevare mig . . . Låt mig bara få gå.
— Hvem är hon? Hvarför är hon ute och drifver så här
om nätterna? . . . Först hångla ni och så slåss ni, så blir det
skrik och oväsen, och så ska vi ta vid . . . Följ nu med till
vaktkontoret, få vi höra, hur det är med den här saken.
— Till vaktkontoret? utbrast Jane med rysning . . . Skall
jag? Hvarför? Jag har ju icke gjort något ondt.
— Angår oss inte. Hon har fört oljud och stält till bråk
midt i natten.
— Men jag . . . jag . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
