- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
167

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 167
just, livad han kan hafva för hemligheter att säga dig, som
inte jag får höra?
— Visst får mamma det, svarade Vivi, glad öfver att
modern ej genast bedt att få] se den der “lappen till sömmer-
skan“ . . . Jag kommer på ögonblicket.
Modern hade knapt vändt henne ryggen, förrän Janes
biljett provisoriskt doldes i en inbunden årgång af Idun, som
låg till hands på Vivis arbetsbord. Hennes afsikt var att sedan,
då hon åter kom in, offra den åt lågorna. Den kvinliga instink-
ten sade henne, att något “oerhördt“ måste hafva passerat mellan
hennes syster och Allan, om hon också ej ännu fullt kunde fatta,
hvari detta oerhörda kunde bestå . . . Men att döma af Janes
oroligt korta skrifsätt kunde Vivi dock utan allt för stort bry-
deri finna, att den biljett, som Jane här åsyftade såsom afskickad
från Vivi, måste varit af den natur, att hennes man ej finge
läsa den.
Utan att känna sig vidare säker på sig själf, kom Vivi ut
i salongen, der Allan nervöst gick af och an utan att ens märka
när svägerskan kom in.
Vivi hostade till helt lätt och sade:
— God morgon, Allan! Så tidigt du är ute i dag? Det
är ju icke ens dager.
— God morgon, Vivi! Du ser förvånad ut? . . . Men jag
hoppas, att du förlåter din svåger, då han är stadd i ett mycket
viktigt ärende . . . Mycket viktigt, upprepade han liksom mera
för sig själf och började åter gå af och an i rummet, konst-
närligt undvikande alla de puffar, emmor, stolar, bord och långt
ut på golfvet framdragna soffor, som hörde till en modernare
tids tapetserarepåfunder för att göra en våning “comme il faut“.
— Du är så nervös Allan? bröt Vivi tystnaden, som ver-
kade pinsamt på hennes ängsligt spända nerver. Hvad står på^
Hvad har händt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free