- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
217

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lawn-tennis med erotik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217
detta spel, som synes mig vara mycket välgörande för både ner-
ver och muskler. . . . Eller livad tycker du Kurt?
— Alldeles min mening. Men fru Brätte säger. . . .
— Att hon var opasslig, menar du? Det är just den sa-
ken, som skall tagas bort med litet gymnastik. . . . Vivi ser
minsann så blomstrande ut, der hon nu flyger kring som en rik-
tig liten toka, att jag tror, jag aldrig sett henne så rödblom-
mig. . . . Titta dit, Kurt ! Nu viftar hon åt oss med sitt slag-
trä, eller slagspade, eller livad ni kallar det. . . .
— Ja, verkligen! Hon tycks riktigt vara i sitt esse, min
lilla unge, inföll öfverstinnan med en blick af moderskänsla. . . .
Jo, jo! Här i Stockholm kan ungdomen roa sig så det förslår.
Annat är det ute vid Kungsör. Pianoklink och sång och så’na
der otäcka romaner förstås, när de komma åt någon. . . . Men
den, som hållit ögonen på Vivis lektyr, det är jag det, fortsatte
hon med en menande blick på Kurt, som, försjunken i tan-
kar på Jane, icke uppfattat ett ord af öfverstinnans meningar
om ungdomsförströelserna vid Kungsör och derför ej heller kom
sig för att replikera hennes utlåtande, om han ens haft något
att svara derpå.
Lyckligtvis stormades nu läktaren af en hel del yster ung-
dom, herrar och damer, som från höjden ville afvakta lämpligt
tillfälle att själfva få kasta sig in i Jeken.
Pratet och skrattet blef öfverstinnans närver till förfång.
Detta syntes också på hennes ögon, när hon obesväradt gaf sitt
misshag tillkänna med några kraftiga ord, hvilka både Jane och
och herrarne gerna velat hafva haft osagda.
Men öfverstinnan lät icke genera sig af de blickar, som
de snattrande unga flickornas kavaljerer läto sända henne, utan •
tilläde, med tydlig afsikt att bli hörd icke blott af sitt sällskap:
— I Kungsör skulle något dylikt aldrig få passera. Der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free