- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
223

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lawn-tennis med erotik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 223 —
missräkning, som, när hon snart — redan vid hemkomsten, då hon
läst Kurts biljett — fann den obefogad, förbyttes i likgiltighet
för den person, hvilken dock äfven hennes egen make egnat sin
uppmärksamhet.
Hvarför skulle hon också afundas Yivi de fördelar, som nu
så oväntadt gaf Jane en långt behagligare syster än hon hitin-
tills hade haft? Helt visst fans det, att döma af livad hon
nu sett, ännu många sidor hos denna landtliga blomma, hvilka
ej kommit till synes. Skulle det ej kunna blifva Jane, som med
sin vidare blick för hvad sällskapston och umgängesbruk for-
drade, förbehållet att draga fram dessa Yivis fördelar och att
öppna de premisser, hvilka helt visst funnos, att göra Yivi till en
lika mycket presentabel dam af värld, som många andra kvin-
nor, hvilkas förutsättningar till och med varit mindre än Vivis?
Fru Jane blef riktigt varm om hjärtat vid dessa tankar,
hvars grundmotiv hon ännu icke klargjort för sig — eller kan-
ske ej ville klargöra, när hon, vändande sig till Kurt, hördes
säga med en lifiighet, hvilken verkade något nervös.
— Men se då, löjtnant Silfversporre! Ar hon icke riktigt
söt, der hon nu försöker mota den der bollen?
— Söt? ... Jo ... jo visst . . . Du menar Yivi kan
jag förstå?
Kurt möttes af en frågande och på samma gång sarkastisk
blick, när Jane fortsatte:
— Löjtnanten tycks således vara ense med sitt hjärta?
— Mitt hjärta? Du vet ju, att jag älskar ....
— Icke så högt, min herre .... Det fins godt om öron
här, hvad jag kan se.
— Men jag förstår verkligen icke .... Du ....
— Mycket lättfattligt i mina tankar. Allan har redan vid-
rört ämnet, och jag får verkligen säga, att från min sida möta
inga hinder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free