Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2C8 —
förda strumpsticka, då den ofrivilligt kunskapssökande tog fel
på typerna i särskildt den klumpiga, tunga frakturen.
Darrande grepo fru Janes fingrar ringen i bordslådans
messingsbeslag.
Här måste hon finna sitt rof . . .
Lådan gick upp.
Och der, längst inne bland allehanda askar — alla i märk-
värdigt skön ordning — blänkte det gamla schatullet af silfver-
beslagen sköldpadd med perlemorzirater.
På locket låg styfmoderns gamla bönbok, hvars röda per-
mar med gulnad guldpressning vittnade om dess flitiga bruk.
Äfven denna bok var en gammal bekant.
Det var ur den, som den unga Jane fått inhämta den första,
mer komplicerade innanläsningens svåra konst, sedan abc-vetandet
flöt som ett rinnande vatten; alltså-äfven här barndomsminnen
med — tårar.
Som en skyddande vakt låg denna bok öfver det schatull,
hvilket fru Jane, den vuxna Jane, nu ville hemsöka med en
tjufs fingrar.
Det var ett helgerån hon gick att öfva, ett första steg på
det nesliga brottets väg, brottet mot “mitt och ditt“.
“Mitt och ditt“, sjöng det i hennes öron . . . “Mitt och
ditt“ . . . Ah! Är det då icke jag, som blifvit bestulen? Är
det icke hon, som röfvat, hvad . . .
En tung duns . . .
Nu låg den gamla bönboken — den hatade barndomsplå-
garen — vid hennes fötter.
Hon böjde sig icke för att taga upp den.
Lätt skakande hade hennes snöhvita fingrar redan börjat
ett otillåtligt värf.
Silfvernyckeln knäppte till i det lilla låset. Locket flög
upp; och der, midt för hennes ögon, det första hon fick se, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
