Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 276
det vill säga, att hon omöjligen kunnat vara vid Östermalmsga-
tan i krakel med poliser och artillerister, samtidigt med att hon
läst in sig för att få vara ostörd.
Och detta hade hon sagt med så öfvertygande lugn, att
Allan — sedan han blifvit redigare efter pokuleringen på W:6 —
icke ett ögonblick kunde fatta, hur han så lätt tagit Lewymeyers
prat för någonting reelt. För att icke få den befängda historien
ännu mera spridd — Allan kände sin man — hade han uppsökt
honom i kasernen och i mycket tydliga ordalag låtit honom för-
stå, att hela denna historia om kaptenskan Brätte var lögn från
början till slut. Den öfvertygande kraften i Allans bevisföring
hade till och med varit så stor, att Lewymever måste tvifla på
sina egna ögon, ett tvifvel, som resulterade deri, att han på
stället bad den “förtalade“ fruns make om ursäkt, således der-
med medgifvande, att han måste sett fel.
Detta var en stor seger för fru Jane, en seger, som kunnat
blifva ännu större, alldenstund löjtnant Lewymeyer också er-
bjudit sig att göra afbön hos själfva föremålet för hans historia.
Men detta ville kapten Brätte ej höra talas om.
När han själf sett sina misstankar obefogade, var han nöjd,
och dermed fick också hans fru vara nöjd. Allan var alldeles
för mycket egoist att icke anse ursäkten fullmålig, när han fått
mottaga densamma, och som hustru betraktad var Jane hans
myndling i allt, således äfven i hederssaker.
Fru Jane hade gått fort. Innan hon rätt själf visste det,
befann hon sig nere vid Norrmalmstorg i den flod af bättre
dagdrifvare, som vid denna tid på dagen flanera till synes utan
bestämda mål.
Först nu kom det för henne, att hon gärna kunde taga
sig en titt på de der märkvärdiga “Dödssynderna“; kanske så
mycket bättre ensam, så finge hon betrakta dukarna mera i fred.
Detta vore ju ett tidsfördrif så godt som något annat, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
