Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr*—2*& ~~
— 289 —
honom på nytt. Hon förstod livarför. Fyra tungor skulle ome-
delbart sätta detta deras konditoribesök under debatt.
Hon log, när hon sade:
— Löjtnanten känner dessa damer?
— Endast den ena, fröken Sidenblohm.
— Den värsta således.
— Hur så? Jag förstår icke?
— Inte? Hon är ju känd att kunna prata.
— Hm! Må hon göra det då . . . Bara . . . bara det
icke kan bli till obehag för . . . för dig.
— Vet jag visst. Hvem skulle tro henne?
— Säg icke det. Och lätt kunde det komma för Allans öron.
— Yore det icke värre, om Yivi finge veta, att ni . . .
— Jane! Du är så sällsamt satirisk och modig i dag.
Skulle du äfven hafva mod att nu offra mig en timme i riktigt
allvarligt samtal, innan du blir min . . . svägerska?
— Må göra då. Annars tycker jag snarare, att det är du,
som, trots att du icke är modig, visar dig bra djärf. Men hvar
skall detta viktiga samtal ega rum?
— Hvar du vill, älskade, hviskade han öfver hennes axel.
Hon fäste på honom en underlig blick, som kom hans blod
att rusa mot tinningarna och hans egenkärlek att göra choque
mot förnuftet.
— Föreslå själf. Jag följer med till klockan fem.
— Ah! Du gör mig galen . . .
Och berusad förde han henne snedt öfver Norrmalmstorg
till Birger Jarlsgatan, samt bad henne vänta en stund utanför
ett lägre hus invid Stureplan, ett hus, hvilket bar sannskyldig
prägel från Ladugårdslandets landtligt idylliska dagar.
Öfver den breda inkörsvägen, genom ett nästan fallfärdigt
plank, kunde man skönja en skylt, som tillkännagaf, att egen-
domen inneslöt ett hyrkuskverk.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
