Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 303 —
— Min Gud! Hvad kunde defc vara? Spionerar man
kanske på oss?
— Nej, var lugn, älskade! Det var helt visst bara snön,
som hvirflade upp mot rutan.
— Men det lät icke så — Tänk om . . .
— Oroa dig nu icke i onödan. Här äro vi lika säkra som . . .
som om vi sutto inlästa hemma . . . hos mig.
— Kurt!
— Nå än sedan? . . . Hvad skulle väl det göra?
— Aldrig mer skall jag följa dig . . .
— Jo, tusen gånger jo! utropade han i segerextas, i det
han på nytt drog henne till sig och hviskade i hennes öra:
— Hemma hos mig skall . . .
— Tyst!
Hon lade handen öfver hans mun och väjde smidigt som
en ål undan den kyss, han åter ville röfva.
Men ändå satt hon kvar i hans knä . . . Armen låg fast
kring hans hals, som hade hon varit rädd, att han skulle kunna
undfly henne innan den farliga leken — barnets lek med stubin
— hade lyktats med väntad knall.
Nu var hon en brutal kräfverska. Nu fick icke ett öre
prutas af på livad hon ansåg sig hafva rätt att fordra för sin
uppoffring.
Och när hon ändtligen och för första gången själfmant
tryckte sina läppar — glödande af kärlekstörst — mot lians, då
brände hon vingarna af sin sista tvekan.
Hon gaf sin själ i dessa kyssar, utan tanke på nuet, utan
tanke på framtiden, utan en aning om, att hon nyss sett denne
älskare som en feg stackare fty en fara, som icke ens fanns ....
o
Ater knackade det på dörren.
Nu var det flickan, som kom med frukosten.
Jane var angelägen om att icke visa sitt ansikte för denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
