- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
305

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

305 —
— Afgud !... O, att vi i evighet finge synda som nu ...
glömma allt annat och så här sjunka in i de förverkligade dröm-
marnes paradis ... O, att vi finge . . .
— Kurt! . . .
— Tyst mitt hjärtas drottning . . . Tror du icke, att jag
vet, att du nekar endast för att ljuga dig själf fri . . . Du får
det, du får det så gerna . . . All skuld är min . . .
Hon borrade sin rodnande kind mot hans bröst och tryckte
sin skälfvande barm allt närmare ^îonom, som ville hon med
denna pressning kväfva hjärtats slag.
Och i minuter stodo de så, utan att tala annat än med
känslor, utan att förnimmatillvaron annat än som i en vaggande dröm.
Då syntes åter skuggan på fönstret.
Men liksom nyss i deras kyssar var den äfven nu osynlig
för dessa syndare, hvars själar voro i passionernas himmel, me-
dan kropparne växte samman som sky vid sky, som den ena
droppen går upp i den andra och som gnistor, då de åter fam-
nas af moderlågan.
När de vaknade till sans, var skuggan försvunnen.
Det var Jane, som först blef herre öfver sig själf.
Men hon slet sig icke fri, som en till förfäran öfver sitt
brott uppvaknande själ. Smidigt och med ett leende af ännu
kvarboende sällhet drog hon sig ur hans armar. Och i det hon
lugnt gick fram till den höga spegeln mellan fönstren, började
hon att med kall beräkning uppfästa sitt lossnade i guldvågor
böljande hår.
Plan hade följt henne.
o
Ater ville han lägga sin arm om hennes lif.
Men nu var förtrollningen bruten, och med en röst, som
icke alls förrådde något af hvad, som nyss rusat i hennes tan-
kar sade hon:
— Nu måste jag hem.
20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free