Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Erotik på stålskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 —
Brätte, som ej varit med kvällen i fråga, och utom dess
aldrig ville inlåta sig på hvad, som icke angick honom själf,
hörde nu endast med halft öra den unge judens rentvagnings-
flöde. Öch med tankarne åt helt annat håll än både på klubben
och Lewymeyers svada tog han på Jakobstorg afsked — med
löfte om sammanträffande senare på aftonen.
Allans tankar hade fått ett bizarrt lopp.
Än fiögo de till hustrun, än till den vackra creolskan. Än
figurerade de kring Kurt Silfversporre för att ändtligen och mer
intensivt länka sig fast vid hvad Lewymeyer kunnat mena med
sitt löjliga prat om att han åter en gång träffat Jane i ett be-
synnerligt äfventyr, denna gång på Lidingö-bro.
Han fann det rent af löjligt, att en människa, en man, en
militär kunde fantisera hop sådana galenskaper, som Lewymeyers
historier om Jane, hvilka blefvo just så mycket oförklarligare
derigenom, att dessa två ej gerna kunde hafva det minsta emot
hvarandra, då de ej egde andra beröringspunkter än en vanlig
presentations hela ytlighet; kanske icke ens det.
Men något motiv måste naturligtvis finnas, och det var
just detta, som Allan tänkte leta ut.
Han hade redan insett sin oförmåga att få veta något genom
att med häftighet storma an mot sin hustru. Hon var honom
öfverlägsen genom sitt lugn; och det blef derför alltid han, som
drog det kortaste stråt.
Nej, nu skulle han begagna sig af en helt annan taktik.
Han skulle operera på afstånd, samla smådrag, som kunde vara
viktiga, och så foga dessa samman till ett helt.
Hvad har jag egentligen att förebrå min hustru? . . . fort-
satte han sin tankegång, i det han med raska steg närmade sig
hemmet. Hon är ju alltid hemma, när jag kommer, och kunde
i de få fall, der jag trott mig hafva skäl till misstankar, mycket
tydligt slå mig på fingrarna med fullt acceptabla bevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
