- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
326

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Erotik på stålskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 326 —
Hvarken Jane eller Kurt syntes på minsta vis förråda livad,
som förefallit dem emellan under förmiddagen.
Kurt var visserligen en kanske något för artig kavaljer
mot sin föstmö denna afton — åtminstone tyckte öfverstinnan,
att han föreföll ovanligt “les honneurs“, som hon med ett me-
nande ögonkast anförtrodde Allan.
Men det hade redan blifvit en regel för henne, att se denne
blifvande svåger under så många växlande skepnader, beträffande
hans courtoisie gent emot Yivi, att hon sedan icke riktigt visste,
hvar hon hade honom. Besynnerligt nog kunde hon dock ej.
hur uppmärksamt hon än fixerat deras görande och låtande —
Kurts och Janes nämligen — med skäl anse sig hafva något att
anmärka vis à vis den äfven före förlofningen såsom sjuk an-
sedda saken. Men hon hade ju — för den händelse, att något
kunde hända, alltid ett godt medel i det kort, som hon lyckats
komma öfver, och som nu livilade så väl förvaradt i hennes
schatull.
Med det beviset i sina händer, skulle allt Jane utan vidare
inse, hvem som hade öfvertaget, bara öfverstinnan yttrade ett
ord om att lämna vapnet i Allans händer.
Öfverstinnan betraktade den förrädiska korrespondensen
från Jane till Vivi som en skatt. Dumt nog hade hon ej, likt
draken i sagorna, lagt sig att rufva derpå, eller ännu ens ett
ögonblick tänkt fröjda sina ögon med att se efter om den fans
kvar.
Under middagens lopp blef det tal om, hvad man skulle
roa sig med på kvällen.
Fästmannen kom dervid helt hastigt fram med, att ett tjänste-
åliggande kallade honom bort redan omedelbart efter måltiden.
Han beklagade sig derför, att han denna afton finge ställa sig
utom den angenäma samvaron med sin lilla fästmö och hennes
charmanta fru mor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free