- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
343

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Erotik på stålskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 343 —
han själf här, vid sidan af dessa två, som alldeles ändrat både
humör och vigör, sedan “instruktören“ gjort sin första, enda
och oförvållade kullerbytta.
Hvarför ville Vivi icke åka?
Icke brukade hon annars vara behärskad af egenvilja . . .
Hon var ju som ja och amen till allt, hvad en auktoritet sade.
Och Allan vore ju en auktoritet vis à vis denna flicka, som åt-
minstone hitintills blickat upp mot honom med all den släktbe-
undran, som en svägerska från Kungsör hör hafva för en svåger,
som är örlogskapten och nästan färdig att bli berömd som ma-
ritim författare.
Detta tänkte kapten Allan Brätte, i det han med afund
betraktade en ung man, som, med handen ogeneradt om sin
skönas smärta lif, lade ut i de härligaste ytterskär vid tonerna
af den segslitna valsen “Donauwellen“.
Och han gaf sig själf ett heligt löfte, att vintern skulle
icke förgå, innan äfven han lärt sig åka ytterskär, eller — han
jämkade genast något, när han nu såg en mästerlig sväng, som
de älskande gjorde, när de gingo öfver på andra skäret — åt-
minstone lära gå säkeit i vanlig framskridt.
— Nå, som ni vill då, bröt han tystnaden . . . Inte ska’
vi väl sitta här och skaffa oss lunginflammation alla tre. Vi ta’
af oss skridskorna, så komma vi säkrare fram till karlen, der vi
hyrde dem. Annars blir det väl gråtduett, om jag på nytt . . .
— Allan! Var icke stygg nu.
— Stygg? Hvad menar du, Jane? Eller var det kanske
för att icke Kurt hade tillfälle att . . .
— Allan!
Kort och hvasst kom detta ord från Vivis läppar.
— Men så säg då, flicka, livad som går åt dig? Bara
jag talar om Kurt, så blir du alldeles befängd. Kan du icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free