Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jr y.
1
■—rJIH: 4mg.
— 354 —
Han hade också efter alla dessa utbrott tyst för sig själf
medgifvit, att hon egde rättighet att bemöta honom som hon
gjort.
Hon visste ju med sig själf, att hon var oskyldig, och att
han dömde henne orättvist . . .
Detta hade blifvit Allans mening.
Och när denna tanke nu åter kom öfver honom, veknade
hans hjärta. Förvåningen vek för ängslan. Han böjde sig ned
öfver den snyftande och hviskade:
— Förlåt mig, Jane.
Hon rörde sig ej, men han hörde hur gråten snarare blef
häftigare än aftagande.
Han lade sin arm kring hennes lif och tryckte henne när-
mare till sig, i det han hviskade som nyss:
— Förlåt mig Jane . . . Min älskade lilla hustru . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
