Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 361 —
— Inga namn i telefon . . . Ha, ha ha! . . . Men så myc-
ket kan jag säga, att det jag lofvade i middags, det kan ske
än, eftersom du icke kom ned på viken i kväll, som du lofvade.
Allan var nära att anse sig utsatt för drift, när han svarade :
— Hvad säger du?! ... Ar hon der?
— Hysch !... Kom !
Afringning.
All tvekan var nu bortblåst.
Tio år yngre till vigor och med sprättaktig omsorg klädde
han sig som till fest ; dock ej i frack. Skägget ansades med
ömhet, och håret benades, pomaderades och borstades vida kär-
leksfullare än han gjort på länge, men likväl allt med den bråd-
ska, som var af nöden.
Nu var han klädd. En låda i skrifbordet öppnades. En
bundt sedlar gled från schatullet in i plånboken. Så ut i tam-
buren och på med pelsen och mössan . . .
När klockorna slogo tolf i stadens kyrktorn, öppnade kap-
ten Allan Brätte porten till Strandvägen.
Han gick mot äfventyr, livarom han ej kunnat drömma.
Han gick också än en gång rakt i famnen på en grinande satan.
•x» ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
