Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 378
— I detta fall hade jag icke spelat som ni, madame.
Utan att vända sig mot rådgifvaren svarade hon med mycket
omaskeradt missnöje:
— Är det ni, baron Wulfencrantz, eller jag, som spelar? . . .
Jag anhåller om att få sköta mig själf.
Hennes röst tolkade förargelse.
Utan att s ’/ara, gjorde den tillrättavisade två korta bug-
ningar, i det lian lade högra handen på hjärtsidan af sin redin-
gote, ur hvars ficka stack fram snibben af en röd silkesduk.
De spelande hade varit för mycket inne i sina kort att
gifva akt på detta intermezzo.
De märkte nog icke heller, att den rådgifvande satte sig
midt emot “Spader dam“ i soffan på långväggen, och att han
roade sig med åtskilliga konstiga fmgeröfningar, som möjligen
kunnat förklaras såsom utbrott af förtrytelse öfver den vackra
damens tillrättavisande ord.
Spelet fortgick efter detta utan vidare afbrott.
Men den bevågenhet, som Fortuna hitintills visat kapten
Brätte och låntagaren, syntes nu med ens hafva kastat om.
När partiet började lida mot slutet var utgången icke svår
att se.
“Spader dam“ hade fått ett glänsande öfvertag.
Då uppgörelsen gjordes, var det också hon, som gick hem
med största vinsten.
Lewymeyer kom i nästa tur.
Den efterlängtade revanchen hade för låntagaren blifvit ett
nytt nederlag.
Hundrakronan sprang, och han stod nu — när han med
stela blickar reste sig för att lämna lokalen — ytterligare i skuld
till Lewjuneyer, som utan minsta tecken till bryderi mottog en
förbindelse på femhundrafemtio kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
