- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
380

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

380 —
Och med lika obesvärad glädtighet som förut svarade hon:
— Ni säger lcnep, herr kapten? . . . Delvis kan ni ju ha
rätt, om man nämligen med detta något vulgära uttryck menar
skicklighet att anpassa sig efter de kort, man har på hand . . .
Hvad man kallar det, kan ju dessutom göra alldeles detsamma.
Hufvudsaken är väl i alla fall, att man får en liten förströelse
och . . .
— En god vinst, afbröt Allan, långt ifråir att dermed hafva
någon undermening, men oafsiktligt bifogande dessa ord med
-en blick, för hvilken creolskan helt förvirrad sänkte sina eldiga
ögon, tydligt förvirrad i långt högre grad, än Allan ansåg sina
ord gifvit anledning till.
I tanke att möjligen hafva sårat henne med detta inpass
om vinsten — familjen O’Brin var ju känd att vara stormrik —
skyndade han sig derför att ursäktande tillägga:
— Pardon madame! Med knep menar jag här endast ett
mer synligt resultat af den skicklighet, som man under spelets
gång lagt i dagen, och på långt när icke i den mening, hvilken
ni, madame, tyckes taga det.
Hon kastade på honom en blick, som nästan bländade ho-
nom, och utbrast derpå i ett nytt klingande skratt, när hon med
återvunnet godt humör vände sig till mannen i soffan sägande:
— Och ni, min bäste baron Wulfenkrantz. Tycker icke
äfven ni, att jag redde mig utmärkt mot kapten Brätte?
Den tilltalade syntes icke ha varit så fördjupad i sin lektyr,
som man skulle kunnat tro. Utan dröjsmål svarade han:
— Ni redde er charmante, madame, synnerligast mot en
så skicklig ecartéspelare som kapten Brätte . . . Men, på min
ära! Ni måste i alla fall vara på er vakt . . . En annan gång
kan lyckan lätt vända sig, tilläde han med ett ögonkast, hvars
listiga blinkning också hade något att betyda, utom hvad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free