Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
— Kanske jag stör? . . .
— Nej, för all del, svarade Allan kort. Spelet är slut och
jag skall nu gå hem.
— Äfven jag, inföll “Spader dam“ med tillkämpadt lugn,
men äfven med en blick, som kom baronen att åter taga plats
på den stol, der han nyss låtsats sofva; och hvarpå han äfven
nu — åter spelande ankommen — tycktes färdig att somna in.
— Kanske vi då få sällskap? gentog Lewymeyer osäkert,
i det han i smyg kastade en blick på Allan och “la belle créole“.
Jag kommer genast, bara jag får göra upp derate. Au revoir.
— Kapten Brätte! Ni lofvade ju att följa mig?
— Jag håller, hvad jag lofvar, svarade Allan, dock utan
vidare värme och med en blick, hvilken ej kunde missförstås.
Men kanske ni föredrager, att baron . . .
— Kan ni förlåta? . . .
Hon lade vid denna fråga sin arm i hans och tryckte sig
hårdt intill honom samt fortsatte utan att afvakta hans svar:
— Måste vi gå öfver salen derate, förbi alla de andre?
Hon är öfver fyra nu, och jag . . .
— Kom madame! afbröt Allan hviskande, gripen af ett
nytt rus vid den blick af passion, som träffat honom . . . Den
här vägen komma vi ut osedda. Yagnen väntar dernere.
Och han öppnade dörren till en mörk korridor.
Ljudlöst smög hon sig efter, smidigt som en orm och med
en ny blick af förståelse på baronen.
Samma stund som dörren drogs igen, reste sig Wulfen-
crantz med en undertryckt ed.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
