- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
22

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 22
Nu lät hans röst ansträngd till det yttersta, och lian när-
made sig dörren till rummet utanför Janes boudoir liksom för
att ej ens afvakta hennes svar,
Han hejdades dock af hennes nya fråga, mer ironisk i
framställningen än det hon sagt nyss:
— Du har brådt, ser jag . . . Kanske du åter skall till
det der . . . konsulatet?
— Jane! Tror du icke, hvad jag säger?
— Jag hvarken tviflar eller tror . . . Jag skulle kunna
säga, att jag, vis à vis dina åtgöranden, är fullkomligt ... in-
different.
Hon uttalade detta med en min, som fullt stämde med or-
dens innebörd, ja, till och med åtföljdes af en liten gäspning,
hvilken ehuru konstlad verkade elakt naturlig.
Afsikten med denna taktik lyckades äfven efter beräkning,
Hon hade sett honom inträda med något af den hotande
hållning, som han förr — men det var nu minst ett kvarts år
sedan dess — brukade intaga, när hans svartsjuka gent emot
henne gaf sig fritt spelrum.
Hon gladdes deråt.
Det gamla hade åter blifvit nytt och kom med minnen från
en tid, då hon ännu icke behöfde rodna för sig själf.
Men på samma gång denna flyktiga glädje kom öfver henne
— minnet af oskuldens rena glädje — kände hon hur en ringa
oförsiktighet skulle i ett enda slag kunna ställa allt på spel.
Ännu visste Allan ingenting. Ännu hade han ej en aning
om, att han själf var lika bedragen som han bedrog henne; ja
— sedt med hvardagsmänniskans sedeblick — i ännu högre
grad.
Ty — hon gaf kvinnodomaren Strindberg rätt i detta fall
— en hustru, som är otrogen, är i ett fall vida mer skuldbe-
lastad än om hennes man är det. Ty han för åtminstone icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free