Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 —
Sakta smög hon sig mot sängkammaren för att bringa in
det farliga vittnesbördet till dess förstuckne égaré.
En hastig blick sade henne der, att rummet var tomt.
Hon spände hörseln till det yttersta för att höra om Allan möj-
ligen nalkades.
Allt var tyst.
På tå smög hon sig fram mot skärmen vid sängen och ka-
stade en blick bakom denna. Hvarför visste hon ej. Men det
förekom henne, som om hon skulle känna sig lugnare om hon
bara säkert visste fläcken, der älskaren höll sig dold.
Men hon såg icke till honom. Och några fler gömställen
hade hon icke derinne, om möjligen icke — under sängen.
Trots det allvarliga i situationen kunde hon icke afhålla
sig från att draga på munnen vid den tanken, att han, den fira-
de kvinnogunstlingen och ståtlige militären, skulle hafva bekvä-
mat sig till en dylik reträtt. Och hon log fortfarande när hon
hastigt böjde sig för att taga en dylik löjlig belägenhet för en
militär i betraktande.
Hon fann honom icke heller der.
Skulle han månne . . .?
Hon hastade fram mot garderobsdörren invid det eleganta
linneskåpet med spegelinfattningen, livars glas stod så till, att
man deri äfven kunde se en del af boudoiren.
Mössan höll hon ännu i handen, när hon med ett raskt
grepp ryckte upp dörren.
Mot en fond af kjolar och mer intima damplagg fick hon
nu se sin Romeo, orolig, tafatt, nästan skälfvande, en lefvande
bild af feg rådvillhet.
— Du här?
Allt var bara ett ögonblicks verk.
Hur hastigt dörren åter slöts, visste hon icke själf, ej hel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
