- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
36

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 36 —
vid tiden för hans närmande till vännen Brättes hustru. Till
och med utsikten att kunna bli en amant numro ett hos den
exotiska mrs O’Brin, hade han nu försutit — han visste det sedan
Allan intagit denna plats — för det lockande äfventyret — ty
han tog allt sådant ur äfventyrens synpunkt — att bli ensam
älskare åt fru Jane, hvilken helt plötsligt visat sidor, som i glöd
väl knappast kunde stå efter hans djärfvaste kraf såsom en nor-
disk “bel ami“ åt en nordisk Zapho. Och ju mer han fick henne,
ju mindre kände han saknad efter all annan kvinnogunst. Det
fans stunder till och med när han frågade sig själf — och det
var sällsynt att han någonsin frågade sig om något annat än,
hvar han skulle taga pängar från — om han icke på- allvar
blifvit kär.
Det var i ett dyiikt ögonblick, som han — med all den
uppriktighet, som var honom möjlig — lät Jane förstå — i ord
hvilka skulle kommit en primo amoroso att känna afundens döds-
kval — att hon måste äfven säga, att han var henne kärare än
någon annan man, och ej visa det enbart med eftergifter i
handling.
Men Jane sade det ej. Synda kunde hon — af hämd,
kanske äfven af lidelse. Men ljuga känslor, som hon icke erfor,
kläda dem i ord, gifva dem namn, hvilka alla skulle varit syno-
nyma med den mest oriktiga ursprungsbeteckning, det vill säga,
inrangera .dem under begreppet “platonisk kärlek“ — så som
älskaren nu ville det — detta kunde hon ej.
Och då han enträget fortfor att egga henne till det med-
gifvande, som hon icke kunde gifva honom, så fick han åter i
hennes ögon se detta vämjeliga något, som redan förut bjudit
henne att taga afstånd från hans så kallade kärlek.
För Jane var Kurts roll redan utspelad.
Han kunde gå när han behagade. Hon behöfde honom
icke mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free