- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
68

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En weddingtrip

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•TK
— 68 —
i förväg ocli gjort sig ovärdig den, hvars kärlek hon börjat
törsta efter med en skeppsbrutens brinnande längtan efter vat-
ten — under sådana förhållanden måste hon med hoppfull öd-
mjukhet se tiden an och med list söka vinna, hvad hon ej kunde
tilltvinga sig med hjärtats renhet.
Hon egde icke kraft att döda anklagelserna.
Men hon kunde ej heller öfvergifva sin längtan, att åter-
vinna en lycka, som hon trodde sig hafva förlorat, fast hon i
klarare ögonblick af eftertanke måste erkänna, att hennes äkten-
skap ju aldrig gifvit henne någon lycka.
I detta afseende stod fru Jane Brätte inför samma alter-
nativ som den, hvilken gisslar sig själf med tanken, att allt
sJculle varit bättre, om icke det eller det hade kommit emellan.
Hon gick till och med så vida från logikens väg, att hon ansåg
Allans brott vara en naturlig följd af hennes eget brott, ehuru
hon väl visste, att om detta hade Allan sig ingenting bekant.
Derför hade hon också redan förlåtit honom.
Och i den färd, som hon nu tänkte göra, såg hon endast
ett pliktskyldigt försök att rädda så mycket hon kunde af detta
äktenskap, som redan fallit i spillror, ehuru yttermurarne ännu
ljögo motsatsen för den stora hopen, hvilken — för så vidt den
kände till kapten Brättes passion för mrs O’Brin — genast var
så snar att höja beklagelsernas suckar öfver den förorättade
makan.
Der hon nu stod, iförd den nya, mörka dräkten, skulle man
haft svårt att känna igen henne.
Det tunga tyget hade gifvit hennes figur en större volym.
Och genom det täta flor, som skylde hennes ansikte, kunde man
endast på nära håll spana dragen, och ändå ej till fyllest, för
att med säkerhet känna igen, om det var kaptenskan Brätte,
som stod der framför spegeln och jämkade till rätta den möss-
liknande reshatten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free