Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En weddingtrip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 —
Detta hem, med all dess prakt och komfort och dess nu så
strålande belysning, var icke detta snarare ett helvete, som hon
kunde vara glad att få komma ifrån? Voro icke dessa rum
endast glittrande skal, som omslutit en anfrätt kärna, hvilken
ändtligen gjort sig fri för att gå all världens väg?
Hon tänkte så, fru Jane, när hon nu stod der i tamburen.
En vridning på den elektriska knappen.
Nattens mörker famnade åter ett hem, som synden sudlat.
Brådskande ilar hon fram öfver Nybroplanen.
Men så stannar hon helt plötsligt i de många gatornas
korsning.
Fotterna vilja bära henne uppåt Hamngatan, men svartsju-
kan ger adress på ett hus vid Karlavägon.
Det är der, som hon bor, denna kvinna, för hvilken Allan
glömt, att han redan är gift. Det är derifrån som hon i detta
nu ger sig af på lustfärd med en annans make.
Hon vet icke, hur fort hon ilar, den välväxta damen i den
mörka resdräkten.
Men nu är hon vid målet; girigt flyga hennes blickar mot
en täckvagn, somjusthåller utanför den vidlyftiga sydländskans port.
— Ah, der kommer hon!
Jane har icke kunnat hindra detta utrop, som för öfrigt
dör bort i en förbirullande spårvagns skrammel och pingel.
Men så bryter det fram med skärande våldsamhet:
— Min Gud! . . . Afven han! . . . Han lcysser henne!!
Hon vacklar. Hennes ben mäkta ej längre bära henne.
Med en tung suck sjunker hon ned på det säte i planteringen,
der hon ansett sig kunna se utan att själf bli sedd.
Det var Allan, hennes make, som kommit ut, tätt följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
