Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En weddingtrip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Nu, om någonsin, kände Jane den bittra försmädelsen af
att vara till som öfvergifven maka.
Nu hade hon icke svårt att fatta, hvarför världen just mer
pekade finger åt sådana kvinnor — äfven om de voro notoriska
helgon som hustrur och mödrar — än den gjorde det åt en
pliktförgäten make.
Ty hur man vänder det delikata ämnet, kommer man alltid
till den slutsatsen, att de äkte männen nog skulle vara trogna,
om deras hustrur jämt vore — behagliga.
Alltså! Att vara behaglig eller rättare behagligare — helst
dess Superlativ — se detta, var den gifta kvinnans a och o . . .
Det var detta, hon skulle sträfva till, för att ej riskera, att hen-
nes make en vacker dag körde kull med den beprisade monoga-
mins heliga skrinda, mellan hvars pinnar hvem som helst anser
sig ega rättighet — många äfven skyldighet — att kasta en
öfvervakande blick. Om det nu också finns en tillfredsställelse i
att lida detta, något asketiskt tilldragande i detta — kunde dock
den öfvergifna hustrun Jane Brätte icke med vaket samvete
taga åt sig sin part af denna negativa tröst.
Om hvad som händt blefve bekant, hur skulle icke kopp-
let då med raseri störta sig öfver henne, hur skulle man icke,
under orgier af skandalnjutning, plocka af henne till och med
den minsta lilla slamsa af ren kvinlighet, som ännu kunde fin-
nas kvar, sedan älskaren stulit brorslotten?
Ja, man skulle icke anse sig ha rättighet att söka hvila,
förrän hvart enda ben i hennes skelett, hvarenda cell i hennes
hjärna vore denaturerad af förtalets och skenhelighetens petro-
leum. Först då det s. k. dygdiga och laglydiga samhället satt
klacken på den äreförgätna hustruns utritna hjärta, skulle man
likt farisen slå sig för sitt bröst och höja ett “Hosianna!“ med
hvilket afgrundens furste — men ej all världens Gud — borde
känna sig öfver höfvan tillfredsställd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
