Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En weddingtrip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
hejdade sig i detta bestyr samt skenbart började visa ännu större
intresse än nyss för den dystra tatian af vårvinternatt i Norden.
En herre hade helt plötsligt öppnat dörren till ett närlig-
gande sofbås.
Yänd mot detta hörde Jane honom säga, just som hon på
nytt skyndade sig att draga Horet för ansiktet:
— Alldeles omöjligt att få en blund, kära Yivi. Jag måste
ha mig en tidning . . .
Och han stängde dörren till båset samt passerade nu Jane
så nära, att han tämligen oinildt gaf henne en ofrivillig knuff.
— Förlåt! . . . Här är ju så mörkt, att . . .
Festen af meningen dog bort, då han försvann öfver wag-
gonens brygga.
Det var Kurt. Bland tusende skulle hon känt igen hans röst.
Blodet började arbeta som vore det nära kokpunkten.
Endast en sekund senare och hon hade utan flor varit
upptäckt.
Hvad, som kunde följt af detta, visste hon icke. Men hon
kände, att skam och förtviflan skulle beröfvat henne målet för
hvarje försök till en förklaring, om hon också halt en sådan i
beredskap.
Alltså i samma kupé som de nygifta!
Skulle han, den inbilske narren, icke kunna tro, att detta
vore gjordt med vett och vilja? Skulle icke äfven Vivi kunna
draga underliga slutsatser?
Det låge ju mycket nära till hands . . .
Först ett genomskinligt urskuldande för sin frånvaro vid
vigseln. Så ett öfverraskande möte på tåget. För det tredje
ensam . . . Och till sist kanske äfven en upptäckt af att hen-
nes man, Allan, reste i sällskap med en annan kvinna, äfven
hon en älskarinna till Kurt . . .
Nu kände fru Jane den bitande vinden såsom en riktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
