- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
85

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En weddingtrip

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 85 —
värre än det förakt, som hon dermed kunde utsätta sig för från
älskaren, var det hån, hvilket nog också kunde skymta fram ur
hans blick, om han nu funne henne i denna kritiska situation,
spionerande på Allans snedsprång.
I det dunkla hörn, dit hon nu dragit sig, skulle man tyd-
ligen ej gifva akt på henne.
Helt visst voro de båda dessutom så upptagna af det ämne
som nu afhandlades, att de ej sågo efter, om genomgången i
solkupén vore tom. Att någon hängde i ett af fönstren hade
föröfrigt icke väckt deras förvåning, då den kvafva luften ofta
lockade litet hvar att på detta sätt skaffa lungorna bättre atmosfer.
Fru Jane var alltså mer skyddad der hon stod, än hon
trodde det själf.
Mer dämpadt än nyss sade nu Kurt:
— Lita icke alldeles obetingadt på Vivis tystlåtenhet. Jag-
hörde henne säga för en stund sedan, att hon fann det högst
besynnerligt, att du ej kom med på vårt bröllop. Min högt
värderade svärmor, som ju äfven är din, om också på sätt och
vis i mindre grad, då hon ju bara är din hustrus styf-mor, var
vid tusan så miserabelt humör och frågade gång på gång, om
icke jag möjligen hade reda på, hvad det var för en viktig affär,
som kallade dig bort. Så nog får du svänga dig bra, när du
kommer hem.
— Den saken skall jag styra om, svarade Allan med ett
kort skratt. Jag blir icke borta mer än på sin höjd en vecka.
Tusan vet! Men jag börjar känna mig smått orolig öfver det
kär. Jane var så besynnerlig, när jag tog afsked af henne.
— Sade du, att du skulle till Paris?
— Nej ; tjänsteresa till Karlskrona, du förstår . . . Möjli-
gen en öfverstickare till London.
— Och detta tror hon, tänker du?
— Hvarför inte !

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free