- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
96

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En weddingtrip

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 96 —
Hennes stirrande blickar kunde icke se minsta tecken, som
angaf att man närmade sig en station.
Mörkt och tyst var det. Endast lokomotivets enformiga
stönande och de ljusa fyrkanter, som de upplysta vangsfönstren
afbildade mot banvallen, mot förbiskymtande bergsknallar, eller
mot en gärdesgård, ett staket eller en blixtsnabbt förbiskymtande
telegrafstolpe, visade henne, att det fans lif i denna massa, som
ännu allt fort bar henne mot ett mål. till hvilket hon icke längre
sträfvade, men från hvilket hon måste skilja sig för att ej
komma in i nagot ännu värre än hvad hon redan mött.
Men se der! . . . Hvad är detta?
Långt derborta mot den mörka skogen lyser fram en liten
intensivt röd prick. Den är icke större än en blodsdroppe efter
ett synålsstyng, men den är klar som denna, som rubinen, då
solen bryter sitt ljus i dess röda djup . . . Och den växer sig
fort större.
Ah! En station! Endast en minut, kanske icke ens så
lång tid, och larmet vid tågets stannande, springet i korridoren,
hvisslingar, som skära genom natten, och sorlet al vaknande
röster skola kanske alldeles utplåna det milligram af beslutsam-
het, som ännu fins kvar hos henne.
Nej, nej! Detta fick icke ske. Det vore att börja om
igen, och kanske att icke någonsin hinna så pass långt som nu.
Det vore att af feghet låta sig bindas vid en tillvaro af elände,,
som hon redan gjort upp räkningen med, det vore att på nytt
bläddra i, rufva och gräma sig öfver de kalla, nakna sanningar-
na i lifvets dagbok.
Allt fortare växer den lilla röda pricken. Allt större och
klarare blir dess glans. Nyss så ofantligt, nästan omärkligt liten,
bar den redan antagit en storlek, som en ärta; den skall snart
bli som en mindre boll och så likt en . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free