- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
111

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om, som sagdt, den lilla köpingen komme på tal. Ty fru Petter-
zon hade nog icke gifvit sig förr än hela Kungsörs invånare-
antal passerat revy, och med dem äfven familjen Stjernbanér.
Hon fick som sagdt akta sig både för svensk geografi och
generalogi. Ty med dessa ämnen och fru Petterzon som censor
skulle hon stå sig slätt.
Frånvarande hade hon börjat kläda sig så godt som på
befallning. Så omsorgsfullt som den bleka fröken Agnes gick
hon visst icke till väga. Sin lugg — det vill säga, så pass af
detta afskyvärda hårmode, som Jane ännu begagnade sig af —
lämnade hon nu alldeles åt sig själf. Detta kunde också vara
tillräckligt; ty Janes hår var af naturen fullt så lockigt som
modet för dagen föreskref, det vill säga mer burrigt än lockigt,
En lätt upptufsning med en liten fickkam var derför allt, som
nu var nödvändigt.
Men skön Agnes syntes vara af andra tankar.
Hon hade förstulet betraktat sin reskamrat under det hon
själf med omsorg svedde och brände af alla krafter på de tunna
testar, hvilka en njugg natur tillmätt hennes i öfrigt mycket
sparsamt utvecklade person.
Om af välvilja för den medresande unga damen — i hennes
olyckliga belägenhet, att icke ega luggtång, eller åtminstone en
vanlig “krusare“ — eller om det var för att dristigt göra ett
närmande till den fåordiga, som tydligen syntes vara af “bättre
familj“ — detta gjorde hon nog icke klart för sig själf när hon
vänd till Jane hördes säga:
— God morgon, fröken Winkler! Kanske jag får, lof att
stå till tjänst med min tång?
— Nej tack! svarade Jane ganska kort. Jag reder mig så
bra utan.
— Ja, ni har då ett hår, som man verkligen kan afundas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free