Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117 —
(less bättre satt så till, att hon åtminstone ännu kunde tjäna
som faschin mot det första anfallet.
Hur hennes ögon glödde, Janes ögon, den öfvergifna ma-
kans ögon!
Hvarje punkt af rivalen brändes in på hennes näthinnor.
Hon var tigerhonan, som ligger på lur, färdig att störta
sig öfver inkräkterskan af hennes bo; hon var en magnetisk
tråd, full af strömmar från ett med hat laddadt hjärta; men
hvars kraft ännu icke fick fungera.
— Snälla fröken, doppa då! kom nu fru Petterzons välme-
nande inpass . . . Fröken Dinkier ä’ då den minst morgonfriska
människa, jag någonsin råkat ut för . . . Doppa för all del! . . .
Här kostar det i alla fall lika mycket.
— Förlåt! svarade Jane kort. Herrskapet får ursäkta, men
jag mår icke rätt väl . . . Har bestämdt förkylt mig i natt. . . Och
— Undra på det! utropade fru Petterzon så pass högt att
både Allan och mrs O’Brin vände sig mot den lilla kaffedrickande
gruppen . . . När man som fröken hänger ut halfva kroppen
genom ett fönster på tåg i full gång så . . . Men för all del!
Ska’ ni hvila er är det bäst å passa på. För nu kan det inte
dröja länge innan vi få byta tåg . . . Hur va’ de’. Yill fröken
kanske att jag betalar?
— Ack förlåt! svarade Jane frånvarande. Det var visst
icke min mening . . - Jag ber tusen gånger . . . Och i det hon
oafvändt höll ögonen på mrs O’Brin — som med ryggen vänd
åt Jane hade lagt sin högra hand på Allans skuldra — drog
hon upp sin lilla portmonnä, öppnade den och lät en bunt sed-
lar falla ned på kaffebordet samt hviskade till den just förbi-
gående expediten:
— Hvad är jag skyldig?
Hon hörde icke svaret. Hon såg icke heller att fru Petter-
zon med känslan af sin skyddande värdighet vecklade upp Janes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
