- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
124

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124 —
det med tusenlapparna, menade fru Petterzon — blef ytterligare
ett intresse, som man måste taga vara på.
Och, der hon nu satt lutad öfver den fortfarande afsvim-
made unga damen — under det att doktorn letade i sitt ej allt
för rika minnesförråd hur man bör förfara vid dylika fall, samt
Agnes med minutiös noggrannhet studerade snittet på Janes
kläder och undersökte tygens kvalitet — tänkte fru Petterzon,
att här var en gåta långt intressantare att lösa, än mången föl-
jetång i Fäderneslandet, med bortbytta barn, ziguenerskor, graf-
hvalf gift och löngångar.
Och hon njöt såsom endast en natur som hennes kan njuta
at dylika sammanträffanden, der verkligheten synes mer märk-
värdig än det underliga i mången dikt.
Vi skola försöka med morfin, kom nu doktorn störande
emellan, just som fru Petterzon väl för sjunde gången räknade
Janes duktiga reskassa och fåfängt sökte öppna den långsträckta
börs, i hvilken dessa sedlar för en stund sedan varit bevarade.
— Ja, du säger något! utbrast nu fröken Agnes . . .
Hvarför har du icke tänkt på den saken förut? Och du, som
alltid har den der lilla söta silfversprutan på dig.
— Utmärkt min gosse ! instämde äfven fru Petterzon. Men
förr i världen slog man alltid hål på en åder, när det var något
på tok med en människa.
— Förr och nu är betydlig skillnad, svarade æsculapen
högdraget . . . Vetenskapen fördömer alldeles sådana der gamla
våldskurer. Nej, se ni, så här skall det gå till . . . Knäpp upp
klädningen tant, så att jag kommer åt!
— Men Gabriel då ! afbryter unga fröken, i det hon ställer
sig hindrande i vägen för “doktorn“, som redan har sin morfin-
spruta färdig . . . Inte passar det, att . . .
— Maka dig, säger jag! Vi läkare få minsann icke hålla
så noga på det passande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free