- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
138

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138 —
Ty jag kan förstå, att kapten menar händelsen i restaurations-
vagnen?
— Alldeles, min herre. Men ni svarade mig ej pä frågan,
hvad hon heter.
— Hvarför skulle jag egentligen göra det? svarade “dok-
torn“ men en blick af jalousie . . . Ert deltagande för hennes
välbefinnande kan ju vara förklarligt. Men hvad detta kan stå i för
samband med om hon heter Andersson, Petterson eller Lund-
ström kan jag icke begripa.
— Mig är det äfven egalt, svarade Allan Brätte något bragt
ur fattningen . . . Men det är på fråga från . . . från min
hustru, som . . . tror sig hafva sammanträffat med denna dam
vid något tillfälle i Stockholm, på en bal hos minister . . . Det
vill säga, skulle det ej möjligen vara en fröken Stjernbanér?
— Stjernbanér? upprepade doktorn . . . Nej! Så heter
hon icke . . . Men om det särskildt intresserar er fru, kan jag
icke inse något hinder i att jag talar om, att det är en fröken
Winkler från Arboga, eller rättare sagdt född i Haparanda.
— Märkvärdigt, mumlade Allan Brätte liksom mer för sig
själf . . . Och ändå är hon så ofantligt lik . . .
—- Såå? Äfven ni tycks känna henne? afbröt doktorn
något hetsigt . . . Kanske jag i annat fall får lof att presen-
tera ... Ni skall själf få höra . . .
Och utan att afvakta Brättes svar — hvilket denne föröf-
rigt ej tycktes hafva så lätt att komma fram med — tog dok-
torn de få steg, som skilde de båda herrarne från Jane och hör-
des’ nu yttra, tydligt nog äfven för en drömmerska :
— Fröken Winkler! Det är en herre, som ber att . . .
Fortsättningen af denna mening blef icke fullbordad. Utan
att svara ett ord, utan att”ens vända sig mot den tilltalande^
satte sig Jane i snabb rörelse mot den strax bredvid liggande
trappan, som förde ned till damsalongen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free