- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
165

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105 —
— Winkler, jag ber . . .
— Ja, det gör väl detsamma. Nogvet fröken, att jag
menar Winkler, fast jag säger Dinkier . . . Men det är inte
fråga om det nu. Utan jag tänkte be fröken om ett råd. Det
vill säga, nog vet jag, hur jag gjorde i det här fallet . . . Men
Agnes stackare är ju så galen i det arma kräket . . .
— Menar fru Petterzon doktorn?
— Visst tusan menar jag Edvin! ... Så hon kan icke
slita sig från honom . . . Allt nog! Uslingen har gått och kä-
rat ned sig i en annan . . .
Härvid kastade fru Petterzon en blick så full af vildhet
på Jane, att hon — ehuru utan samvetsförebråelse — kände,
hur rodnaden steg upp på hennes kinder, såsom ofta, då man
tror sig vara föremål för en anklagelse, hvars berättigande visst
icke derför behöfver ega grund.
Men fru Petterzon hade icke sinne för att nu göra studier
i denna väg. Utan hon fortsatte med stämman uppe i trätoklaven :
— Jo, han har fått tag i en svarting, som ser ut som en
ziguenerska, och den der ränner han etter i hälarna så att både
jag och Agnes få sitta der och ta’ oss fram bäst vi kunna i det
här förbaskade tyskhålet, der man icke förstår ett enda ord . . .
Att Agnes fått vara med ett par gånger är bara en knipslughet
af honom för att blanda bort korten . . . A, jag begriper nog! . . .
Men nu skall han ta! mig tusan få se på annat . . . Eller hur,
fröken Skinkler? Vi ska då hålla tillsammans . . . Och just
när vi ha honom som i en liten ask, då stiga vi fram och ta
honom i hampan och låta honom veta, att nu kan det vara nog.
Har fröken förstått?
— Icke fullt, svarade Jane, ehuru saken var henne tydlig,
men hvilket hon ej ville förråda på grund af egna intressen,
som just kunde vinna på en låtsad passivitet . . . Men jag an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free