- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
190

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 190 —
man ju inte få kasta en enda blick på boulevardlifvet. Och
jag som tänkte . . .
— Bry dig inte om att tänka; det gör jag själf. Och blir
du inte nöjd, får du fara hem.
Mot detta diktatoriska beslut var det ej värdt att göra
några invändningar. James fick allt nog order att låta korgar,
kappsäckar och lådor bli forslade till Hôtel du Petersbourg och
anskaffa droska för sig och damerna. Och dcrmed var den
saken på det klara.
Med större beredvillighet än någonsin under hela resan
åtog sig doktorn detta bestyr. Men helt visst var det ingen
mer än Jane, som anade rätta orsaken dertill.
Hon kunde ej heller själf annat än känna sig tillfreds med
den utgång saken nu tagit. Ty såsom hon själf måste medgifva,
hade “kärleken“ äfven nu haft ett ledande finger i spelet.
Doktor James flamma för creolskan var visst icke släckt,
såsom hon nästan fruktat. Och af de glöd, som ännu funnos
kvar, skulle helt visst kunna uppflamma en eld, af hvilken hon
själf skulle få stor nytta för sina egna intressen.
Hvad som för öfrigt kunde hända, lade hon i ödets sköt.
* *

*


Det blef icke “doktor“ James, som “tog ledningen“ vid an-
komsten till världsstadens bullrande lif inom järnvägsstationen,
der det gällde att med snabbhet försäkra sig om både bärare
och “fiacre“.
Hans noga efter parlör instuderade fraser till vederbörande
tjänsteandar runno ur minnet samma stund han hörde de första
ljuden af pariserfranskans pladdrande, surrande, skorrande och
halft uppätna uttryck.
Men lyckligtvis var “flickan från Arboga“, som han kallade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free