Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— -205
väljer på denna expedition, till livilken hon aldrig skulle vågat
anförtro sig åt sin man, livars ålder förbjöd dylika extravaganser
i nöjesväg.
Det lilla talet gjorde verkan, alldenstund det var anlagt
att smickra Allans naturliga cgenkärlek. Han gaf utan betän-
kande sitt samtycke, själf i förhoppning att der finna en för-
ströelse, som åtminstone i någon mån kunde utjämna den dy-
sterhet ocli oro för pänningar, som allt mer började få makt
med honom.
Men beträffande maskering satte han sig till motvärn. Han
ansåg det vida lättare att finna sig i de lössläppta passionerna
på ett sådant ställe genom att öppet visa, att man stod utom
den öfriga stojande skaran. Om älskarinnan prompt ville det,
skulle hon dock få uppträda i domino.
Mrs O’Brin hade endast svarat med en missnöjd grimas
och en axelryckning, likväl nöjd med att ändå så pass hafva
fått fram sin vilja, och beredd på att ytterligare föra “tungusen“
bakom ljuset. Ty enligt hennes mening hade kapten Brätte
redan blifvit en tungus, det vill säga, hvad man något oegent-
ligt kallar en väl mycket långsam och eftertänksam natur,
men här särskildt, att hans sätt att “slå sig lös“ icke stod i sam-
klang med hvad hon väntat sig af denna färd. Hon hade icke
heller stuckit under stolen med denna sin mening, sedan hon
märkt sig vara föremål för den unge läkarens uppmärksamhet.
Brätte skulle hon till och med efter dr James framträdande hem-
förlofvat när som helst, synnerligast som han nu — liksom hon
vis à vis den beslöjade damen — började visa besvärliga symp-
tom till svartsjuka. Men det fanns dock en orsak, som ännu
bjöd henne att icke visa bort den nuvarande älskaren. Ty
fast hon ständigt var försedd med rikliga “nålpängar“, — på
hvilka den bedragne skotten visst icke var njugg — ville hon
nf dessa dépensera så litet som möjligt. Hur generös hon än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
