Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 215
_A bas le preussien! . . . Ned med preussaren!
Och detta var nog att bringa sinnena i svallning mot den
stackars kapten Brätte, mot hvilken ropet tydligen var riktadt.
Den fruktan, som Jane redan erfarit, stegrades förfärligt
genom detta rop. Hon kände för väl till hatet mellan dessa
båda nationer, att ej genast inse, hur illa det kunde gå Allan,
om han ej lyckades taga alla dessa upphetsade skrikhalsar ur
denna villfarelse; och hon skälfde vid tanken på, att kanske
nästa ögonblick få se honom söndersliten mellan hundradetals
eniga händer, mäns såväl som kvinnors, till straff för det våld
han nyss begått mot en af la France’s hedervärda representan-
ter. Hon hade läst om dylika fall, och hennes hjärta upphörde
nästan att slå vid tanken på att nu få se sin make som offer
för en pöbel, hvars raseri i politisk sinnesyra ej har sitt mot-
stycke i världen.
Med uppbjudande af sina lungors hela kraft protesterade
hon gång på gång genom att på välklingande franska skrika ut:
_ Han är svensk! Han är svensk! Hör mig, godt folk!
Han är icka en tysk, icke en preussare!
De närmast stående hörde henne väl och många syntes
äfven tro henne. En resolut gentleman lofvade till och med
helt artigt att kraftigt bistå hennes häktade landsman, när han
fick höra, att det var den ropande vackra kvinnans man. Och
snart hördes äfven han ropa:
_ Han är svensk! Han är svensk!
Motpartiets skrän öfverröstade dock allt mer de båda en-
samma stämmorna, och öfver Brättes liufvud höjdes redan käp-
par, färdiga att slå till, trots att äfven polismännen gjorde allt
livad de kunde att också de skrika ut, att “de goda pansarne"
tagit fel, hvilket Allan själf genast vid anhållandet skyndade att
förklara, då ropen: “Ned med preussaren!“ läto höra sig.
Nu träffades hans hufvud af det första slaget. Hans glan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
