Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 253
Hade således äfven han gömt sig?
Creolskan blickade sig omkring och då hon ej fann, hvad
hon tycktes söka, vände hon åter in i det andra rummet, der
man nu hörde henne brista ut:
— Som jag trodde,- monsieur; han har ännu icke kommit
hem . . . Stig in!
En manlig röst svarade på bruten franska:
— Kanske oförsiktigt, madame? Han kan ju komma hvil-
ket ögonblick som helst.
— Troligen icke. Han blir nog kvar på poliskontoret
tills i morgon bittida.
— Hon är snart half fyra.
— Så rädd ni är, svarade creolskan . . . Hjälp mig af
med kappan ... Så der ja! Slå er ned. Nu är det jag, som
bjuder på champagne.
Kurt och Allan — den senare stod bakom det andra fön-
strets draperier — kunde nu höra den manliga rösten stamma
fram några ord om försiktighet, ovanlig timme och fruktan för
att öfverraskas af mr Longstraw. Men till detta svarade creol-
skan helt sorglöst:
— Ingen fara! Jag såg ju, att han icke var dt‘rinne.
Kommer han, så går han i aila fall in i det rummet först. Och
då höra vi ju honom, och ni försvinner i samma stund som en
liten råtta. Min gud, livad ni ser lustig ut när ni är orolig.
Äro ni alla, ni svenskar, så der tafatta på äfventyr? Men så
hjälp mig då! l)en här korken tycks vara fastgjuten.
Smällen af en champagnekork hördes och klirret af glas,
som ställdes på ett bord.
Kurt stod som på nålar. I den unge mannens röst hade
han nu kännt igen den unge läkaren, med hvilken han kommit
i samspråk på sassnitzbåten.
Hvad skulle det väl bli af detta? Skulle Allan rusa fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
